Ja, så hamnade man till slut på soffan. Magras.
Fy fan vad kul...
Magkramper halva natten och toabesök som kunde jämföras med när man överdoserat laxermedel. Fast den här gången har jag inte tagit något.
Fet är jag fortfarande. Det händer inte ett skit. Jo, det var den veckan som kom, därför svällde jag upp som ett äckelfetto.
Igår, söndag morgon, skar jag mig för första gången. Det gick förvånansvärt lätt. I det mörka ångesttöcken som jag befann mig i så gjorde det inte ens ont...bittert...för det hade jag hoppats på.
Jag hade förtjänat en fruktansvärd smärta med tanke på vilken dålig, karaktärslös människa jag är...
Aja, livet känns mörkt och pestigt just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åhhh!!!! Gumman! Jag blir så ledsen över att du mår så dåligt. Skära är dumt, men jag vet vilken ångestlindring det är. Jag om någon vet. =(
Men du kan börja med fettfastan igen, det går ju för glaire, då borde det gå för dig med!
Stay Strong
Tusen styrkekramar
Hej!
Åh.. fastna INTE i skärandet! Vad du än gör.. så fastna inte i det.. det är ett helvete att ta sig ur det då man är fast. Även jag vet vilken skööön ångestlindring det är.
Självklart får du länka till mig. Dock är det inte jag på bilden.. men I wish.. Jag är fet, riktigt fet.. lider av dödlig fetma. :(
*kram*
Testa ta koffein till de. Det funkar för mig iaf. :/
Skicka en kommentar