Tiden går...

Det har inte blivit mycket skrivet här ute på ett tag, kanske beror det på att jag börjar må bättre.
Mina tankar snurrar inte längre så intensivt runt maten längre, är ju aldrig hungrig eller sugen längre. Det var länge sen jag hade en påhälsning av hets-och-ångestmonstret.

När man äter LCHF, blir man mätt, nöjd belåten men ändå inte äckelmätt, så ångesten gör sig påmind.
Jag äter mindre och mindre nuförtiden, ibland funderar jag på om jag kanske inte äter för lite...
Å andra sidan vore det ju ingen förlust, då minskar man ju ännu mindre i vikt, så inget medelmåttigt som inte har något gott med sig!

Idag kommer det hit ett par vänner som ska stanna hela helgen och då kommer det bli ett svullande utan dess like...antagligen kommer jag åter på måndag med världens ååångest...